FIHOLMS PEPPARKAKOR ÄRO BRA,
TY DE ÄRO KNAPRIGA..
Redan 1924 började vår farmor, grevinnan Ellen Ridderstolpe, baka pepparkakor i köket på Fiholms Säteri i Västmanland.
Receptet till kakorna hade hon fått av sin farmor. Verksamheten växte och hon byggde ett litet bageri i källaren och anställde två bagerskor som varje dag gjorde tusentals tunna, goda pepparkakor. Det krävdes vana och erfarenhet för att få rätt värme då ugnarna eldades med ved. Bagerskorna var duktiga både på att kavla, elda ugnen och grädda. Kvaliteten på kakorna var hög, något som farmor lade stor vikt vid. Barnen på gården fick äta de kakor som krossats eller var felgräddade,
därav rubrikens lilla ramsa. Farmor sålde flesta kakorna till Hakonbolaget. Hon sålde även på NK i Stockholm, på Fortnum & Mason i London, i Paris och Hamburg. Verksamheten växte och kakorna intog Europa. Ellen Ridderstolpe dog redan 1932 och hennes barn övertog bageriet. Tre personer arbetade i verksamheten fram till 1948 då det inte längre var lönsamt att baka pepparkakor helt för hand. Till en början packades kakorna i runda guldfärgade metallrör och därefter i rör av folierad papp. Idag använder vi silverfärgade metallrör och burkar.
TY DE ÄRO KNAPRIGA..
Redan 1924 började vår farmor, grevinnan Ellen Ridderstolpe, baka pepparkakor i köket på Fiholms Säteri i Västmanland.
Receptet till kakorna hade hon fått av sin farmor. Verksamheten växte och hon byggde ett litet bageri i källaren och anställde två bagerskor som varje dag gjorde tusentals tunna, goda pepparkakor. Det krävdes vana och erfarenhet för att få rätt värme då ugnarna eldades med ved. Bagerskorna var duktiga både på att kavla, elda ugnen och grädda. Kvaliteten på kakorna var hög, något som farmor lade stor vikt vid. Barnen på gården fick äta de kakor som krossats eller var felgräddade,
därav rubrikens lilla ramsa. Farmor sålde flesta kakorna till Hakonbolaget. Hon sålde även på NK i Stockholm, på Fortnum & Mason i London, i Paris och Hamburg. Verksamheten växte och kakorna intog Europa. Ellen Ridderstolpe dog redan 1932 och hennes barn övertog bageriet. Tre personer arbetade i verksamheten fram till 1948 då det inte längre var lönsamt att baka pepparkakor helt för hand. Till en början packades kakorna i runda guldfärgade metallrör och därefter i rör av folierad papp. Idag använder vi silverfärgade metallrör och burkar.
